tips & tricks
Provgeometrins betydelse för LFA-mätningar
För fasta prover finns LFA-provbärare i olika storlekar och geometrier.
Den maximala provtjockleken beror på den termiska diffusiviteten/konduktiviteten hos det material som ska testas. I allmänhet rekommenderas en provtjocklek på högst 6 mm. Förhållandet mellan provets dimension och tjocklek är dock avgörande för exakta mätresultat.
Följande tester ska visa hur detta förhållande påverkar LFA-resultaten och ge en riktlinje för användaren.
I det här exemplet användes fyra Pyroceram 9606-prover med olika geometrier:
| Kvadratisk yta/diameter | Tjocklek |
|---|---|
| 8 mm x 8 mm | 2 mm |
| 8 mm x 8 mm | 8 mm 2 mm |
| 6 mm x 6 mm | 1 mm x 6 mm |
| 6 mm x 6 mm | 1 mm |
LFA 467 HyperFlash® användes med ZoomOptics inställd på 70%.
Diagrammet visar den uppmätta termiska diffusiviteten jämfört med litteraturvärdena mellan rumstemperatur och 500°C. 3%-kurvan (grå, streckad) representerar avvikelsen från litteraturvärdena. Det framgår tydligt att alla mätpunkter ligger inom gränserna ±3%, vilket tyder på den höga precisionen hos LFA 467 HyperFlash®. Man kan dock också se att testresultaten för large -proverna (grönt) ligger nära litteraturens avvikelser (grått) medan resultaten för small -proverna (blått) är nästan identiska med litteraturvärdena (svart). Detta visar tydligt att precisionen inte bara är beroende av provdimensionen, som antagits, utan främst påverkas av förhållandet mellan dimension och tjocklek.
Dessa tester visar att LFA-mätningar bör utföras på prover med ett förhållande mellan dimension och tjocklek på ≥5:1. Om detta förhållande beaktas är provdimensionens inflytande på resultaten obetydligt.