Reologi för topiska behandlingar

Topikala behandlingar används vanligen för att behandla hudåkommor eller inflammation och irritation. Aktiva komponenter som proteiner och biologiskt material måste levereras effektivt till ytan av huden eller vävnaden och ofta till de djupare hudlagren. De kan också appliceras på andra vävnader än huden, t.ex. ögondroppar mot ögoninfektioner eller nässpray mot andningssvårigheter. Tillförseln kan ske i form av krämer, lotioner, geler, mousser eller skum, salvor och lösningar. Hur dessa formuleras, förvaras och appliceras på huden beror till stor del på deras reologiska beteende.

Den fysiska stabiliteten för att säkerställa att produkten inte fassepareras eller genomgår syneres kan testas på en reometer. Det är viktigt att formulera dessa behandlingar så att de har rätt viskositet för den aktuella typen av åkomma. Detta kommer att påverka hur produkten sitter på huden och därmed hur snabbt den absorberas. Oavsett om vi vill ha en salva med tjockare konsistens (viskositet) för att ge en mer mjukgörande barriär eller droppar med låg viskositet för att vara kompatibla med vävnaden i t.ex. ögon, öron eller näsa.

Grafen nedan visar jämförande viskositetsresultat för en topikal lotion, gel och skum. Skummet har en mycket mer känslig struktur och SträckgränsFlytspänning definieras som den spänning under vilken inget flöde uppstår; bokstavligen beter sig som ett svagt fast ämne i vila och som en vätska när det flyter.flytspänning än gelén och lotionen. Detta kan dock variera beroende på vilken typ av skum och vilket tillstånd det är avsett för. Detta gäller även för alla topikala behandlingar; de reologiska egenskaperna kan skilja sig avsevärt åt för varje formulering och det är viktigt att de är lämpliga för den avsedda applikationen. Det är därför som det är så viktigt att mäta och förstå reologin hos nya formuleringar.

Om du vill lära dig mer om reologin i emulsioner och lotioner kan du anmäla dig till webbseminariet här.